Diamant Salihu är en svensk journalist och författare som har blivit särskilt känd för sin granskning av gängkriminalitet, våld och kriminella nätverk. Hans arbete rör sig mellan reportage, böcker och tv-dokumentärer, men också mellan enskilda brott och de samhällsstrukturer som gör dem möjliga. Här får du en tydlig bild av hans bakgrund, viktigaste verk och journalistiska metod.
En journalist som förklarar gängkriminalitet genom människor och strukturer
- Yrkesroll: Journalist, författare och kriminalreporter.
- Arbetsplats: Han arbetar med SVT:s nyhets- och granskande journalistik.
- Böcker: Tills alla dör och När ingen lyssnar.
- Fokus: Gängvåld, rekrytering av unga, nätverk och samhällets varningssignaler.
- Utmärkelser: Stora Journalistpriset 2021 och Guldspaden 2022.
Vem är Diamant Salihu?
Diamant Salihu är född 1983 och har under sin karriär arbetat med samhälls- och kriminaljournalistik. Han blev först etablerad genom sitt arbete på Expressen och gick senare till SVT, där han har kombinerat nyhetsrapportering med mer långsiktiga granskningar.
Det som framför allt har gjort honom känd är hans förmåga att förklara hur kriminella miljöer fungerar inifrån. Han skriver inte bara om skjutningar och konflikter, utan försöker också visa hur relationer, status, pengar, sociala medier och bristande samhällsinsatser hänger ihop.
Jag tycker att det är just den kombinationen som skiljer honom från en traditionell blåljusreporter. Händelsen är viktig, men Salihu stannar oftare kvar vid frågan om varför utvecklingen kunde fortsätta så länge och vilka människor som påverkades innan brottet ens begicks.
Varför har hans kriminaljournalistik fått så stort genomslag?
En förklaring är att han gör ett svårt ämne begripligt utan att förenkla det för mycket. Gängkriminalitet beskrivs ofta med siffror, polisinsatser och dramatiska rubriker. I hans reportage får läsaren i stället följa konflikter över tid och se hur unga människor dras in i miljöer där lojalitet och rädsla kan väga tyngre än rationella beslut.
Från enskilda brott till större mönster
Salihus rapportering handlar ofta om mer än vem som sköt eller vem som greps. Han undersöker nätverkens historia, deras interna konflikter och hur brottsligheten påverkar familjer, skolor och bostadsområden. Det gör att läsaren kan förstå skillnaden mellan ett isolerat brott och en långvarig maktkamp.
Den digitala miljön är en central del
En annan viktig del är hur digitala plattformar används för rekrytering, hot och beställningar av våld. Sociala medier kan fungera som skyltfönster för status, men också som ett verktyg för att hitta mycket unga personer som är beredda att utföra uppdrag.
Det här perspektivet är särskilt relevant 2026, eftersom kriminalitet inte längre enbart organiseras på fysiska mötesplatser. Krypterade tjänster, öppna chattar och anonyma konton gör gränsen mellan den digitala och den verkliga världen allt mindre tydlig.
Två böcker som visar utvecklingen från gängkrig till nätverk
För den som vill förstå författarskapet är böckerna den bästa ingången. De är reportageböcker, vilket betyder att de bygger på journalistiskt arbete, intervjuer och dokumentation snarare än på påhittade berättelser.
| Bok | Utgiven | Fokus | Passar dig som vill förstå |
|---|---|---|---|
| Tills alla dör | 2021 | Gängkonflikten på Järvafältet | Hur lokala konflikter växer och påverkar unga |
| När ingen lyssnar | 2023 | Foxtrotnätverket, Encrochat och varningssignaler | Hur kriminella nätverk byggs upp och kommunicerar |
Tills alla dör
Debutboken Tills alla dör handlar om konflikten mellan kriminella grupper på Järvafältet. Det centrala är inte bara våldet, utan hur vänskaper, familjer och framtidsplaner bryts sönder när unga människor dras in i en spiral av hämnd.
Boken är intressant eftersom den visar att gängkriminalitet inte uppstår över en natt. Den växer fram genom små steg, social press och normaliserat våld. För mig är det en av bokens viktigaste poänger, eftersom den gör det svårare att avfärda utvecklingen som en serie obegripliga enskilda händelser.
När ingen lyssnar
I När ingen lyssnar breddas perspektivet till nätverket Foxtrot och dess ledare Rawa Majid. Boken tar också upp hur Encrochat knäcktes och hur krypterad kommunikation gav polisen insyn i den kriminella infrastrukturen.
Titeln pekar på ett större samhällsproblem. Varningssignaler kan finnas hos skolor, myndigheter, anhöriga och lokalsamhällen, men de får inte alltid genomslag förrän våldet redan har blivit omfattande. Därför fungerar boken både som kriminalreportage och som en berättelse om missade möjligheter att ingripa tidigare.
Så arbetar han med källor, miljöer och känsliga uppgifter
Kriminaljournalistik kräver mer än tillgång till personer som vill berätta. Källor kan ha egna intressen, överdriva sin betydelse eller försöka påverka bilden av en konflikt. En seriös granskning måste därför jämföra uppgifter med domar, förundersökningar, meddelanden och andra oberoende källor.
Personerna får plats utan att brotten försvinner
Salihus reportage innehåller ofta personliga berättelser, men det betyder inte att ansvar och konsekvenser försvinner. En ung person kan ha vuxit upp med svåra förhållanden och ändå vara ansvarig för ett brott. Den balansen är viktig, eftersom förståelse inte är samma sak som ursäkt eller försköning.
Läs också: Gary Engman - journalisten som formade svensk media
Detaljer kräver försiktighet
När journalistik handlar om minderåriga, pågående utredningar eller personer som riskerar repressalier måste detaljer vägas mot allmänintresset. Läsaren behöver inte alltid veta ett namn, en exakt plats eller en identifierande uppgift för att förstå ett samhällsproblem.
Jag ser det som en av de svåraste delarna av den här typen av rapportering. Ett starkt reportage ska komma nära verkligheten, men får inte göra människor till rekvisita i en dramatisk berättelse.
Från böcker till tv-granskningar på SVT
På SVT har Salihu medverkat i flera granskningar som bygger vidare på hans arbete med organiserad brottslighet. I serien En gång bröder följde han under flera år utvecklingen kring Foxtrotnätverket och konflikten mellan Rawa Majid och Ismail Abdo.
I Jakten riktas fokus mot polisens arbete med personer som söker kontakt med barn för sexuella övergrepp på nätet. Det visar en annan sida av hans journalistik, där den digitala miljön står i centrum och där granskningen följer både polisens metoder och brottens konsekvenser.
Han har också rapporterat om telefonbedrägerier mot äldre. Där lät Uppdrag granskning kameran följa kontakten med bedragare för att visa hur metoderna fungerar. Det är ett bra exempel på journalistik som inte bara avslöjar ett problem, utan också ger publiken konkret kunskap om hur bedrägerier går till.
Tv-formatet gör berättelserna mer omedelbara, medan böckerna ger utrymme för fler sammanhang och detaljer. Jag tycker därför att de kompletterar varandra väl. Den som börjar med en dokumentär får en tydlig ingång, medan böckerna ger en djupare förståelse av utvecklingen över tid.
Det viktigaste att bära med sig från Salihus arbete
Salihus journalistik visar att kriminalitet inte kan förstås enbart genom polisens insatser eller genom enskilda gärningspersoner. Man måste också se till rekrytering, sociala relationer, digital kommunikation och samhällets reaktioner.
För den som vill läsa eller se hans arbete är det klokt att börja med Tills alla dör för den lokala och mänskliga berättelsen och därefter gå vidare till När ingen lyssnar för nätverkens större struktur. Tillsammans ger de en tydligare bild av varför kriminaljournalistik behöver tid, källkritik och mod att följa problemen längre än den första rubriken.
